Tillåt mig berätta om första halvan av den bästa helgen på länge! På jättejättelänge! Kanske nånsin?  

I fredags drog jag tidigt från jobbet och jag & Jonte begav oss mot Stockholm för att se Peyton Parrish. Har längtat och längtat efter den kvällen SÅ länge och blev absolut inte besviken! Jag trodde inte att jag kunde bli mer kär i och besatt av den mannen (Peyton då alltså, Jonte ju är old news)… Men ack så fel jag hade. Som om inte själva konsertupplevelsen, som givetvis var out of this world fantastisk, vore nog så fick jag dessutom prata en kortis och dela ett väldigt emotionellt ögonblick med Peyton efter. Det är sällan en får chansen att prata med människor vars konst betyder mycket för en, så jag bestämde mig för att ta vara på den för en gångs skull och faktiskt berätta just det.    Kommer aldrig glömma sättet vi tackade varandra och hur han tog min hand i sin på ett så genuint sätt - det känns sällsynt hos "kändisar" nu för tiden. Väldigt fint!