Ibland har inte universum samma plan som en själv. Det spelar liksom ingen roll hur mycket en hoppas och vill om det inte är meningen, vilket är okej, men det kan onekligen skicka in en i djup existensiell kris! Det är där jag har befunnit mig den senaste tiden. Jag trodde att jag hade en utstakad smart plan för våren, men det var inte meningen. Så efter timmar och åter timmar av gråtande, telefonsamtal till ca hela Sverige, ältande och ovisshet har jag äntligen börjat landa i och acceptera vad våren har i sitt sköte istället. 

Tänker att jag förmodligen inte kommer skriva särskilt ingående om alla turer fram och tillbaka eftersom det inte spelar någon roll längre. Jag är på rätt väg nu även om det inte var den vägen jag trodde och bitarna faller sakta men säkert på plats!